Ett vittnesbörd från Raymond Eriksson.   Jag skall vittna om hur Gud förmår att hjälpa en människa, om hon verkligen vänder sig till honom. Och förväntar sig att han har all makt i himmelen och på jorden. Här nere råder hans eviga armar. 5 Mos.33:27 Det första som hände mig var att mitt äktenskap som jag ingick efter det att jag hade blivet frälst, började redan från första stunden att knaka i fogarna. Själv ville jag till varje pris att Guds ord skulle gälla, och var då inte villig att lämna min fru. Men hon ville vandra sin egen väg, så jag fick flytta på mig. Vi skilde och gifte oss 3 gånger, vi kämpade i nästan 21 år, men till slut så bestämde hon sig för att hon ville leva för sig själv, och man kan ju inte tvinga någon att leva tillsammans med en, om dom inte själva vill. Under alla dom åren, så bevarade Jesus oss, så att vi inte sökte upp någon annan partner, och höll oss rena. Den som har upplevt något liknande, förstår hur svårt det är att gå omkring med dom sexuella begärelserna, kroppen hade ju vant sig vid att få utlopp för sin drift. Det finns mycket mer att säga om hur jag kämpade med dom begären, men det får bli en annan gång. Vi hade en liten pojke tillsammans, och även här gick det illa. Han hade nämligen en skada som gick under benämningen ADHD. Han gick inte att tygla, och så små- ningom var vi tvungna att lämna bort honom redan vid 11 års ålder. Man ropade till Gud, grät och våndades. Han har sedan inte återvänt hem, men Gud som förmår göra mer än vad vi kan tänka, har gjort så att vi har haft bra kontakt med varandra. Redan när jag kom till Jesus, så drabbades jag av en skada i mina knän, som gjorde att jag fick väldigt svårt att gå, och då särskilt nedför. Det brände såsom en eld i benen. I 10 år höll detta på, och det var mycket svårt att bära. Men när jag nu ser mig tillbaka, så tackar jag honom för dom åren. Det gjorde att jag fick komma honom mycket närmare, och samtidigt fick se min egen oduglighet, och det är ju inte alltid så behagligt, men sanningen skall göra oss fria. Efter 10 år, jag hade då böjt mig för Guds vilja och var villig att leva med min sjukdom, så plötsligt en dag när jag var ute och gick, kom det en värme genom ett av mina ben och jag blev uppfylld av Guds Ande, och upplevde att jag blev frisk, jag som inte under dom 10 åren hade kunnat springa, sprang nu fram som en hjort, prisade och tackade Jesus, ja så kan det gå, när man har Gud till sin vän. Nästa stora svårighet kom när jag blev tvungen att begära min egen firma i konkurs. Den som verkligen vill göra rätt för sig, för honom eller henne blir det en väldig kamp. Jag var inte skyldig någon leverantör några pengar, man måste ju sluta innan det går alldeles åt skogen, men hos banken hade jag en stor skuld. Jag blev nästan helt utblottad, då det var en personlig konkurs, och dessutom arbets lös. Jag kom överens med banken, att så fort jag fick ett arbete, så skulle jag höra av mig för att sedan kunna göra upp i godo. Jag bodde helt ensam i en liten ombyggd husbil på en campingplats, och fick 240 kr om dagen i ersättning från kas. Jag bodde i den i nästan 20 månader, men Gud var med mig som en väldig hjälte, utan honom, hade jag förgåtts i mitt elände. Några månader senare, samma dag som jag fyllde 55 år fick jag fast anställning, tala om att Gud förmår, vid min ålder, och efter så lång frånvaro från arbete, det var bara att tacka och ta emot. Sån är Gud, jag skall inte lämna eller överge dig, säger han i sitt ord, och han står för vad han säger, himmel och jord skall förgås, men mina ord skall bestå, säger Jesus. Nästa prövning kom när jag skulle göra upp med banken, för jag hade ju lovat att höra av mig när och om jag fick ett arbete, vilket jag också gjorde. Jag föreslog dom en avbetalningsplan på 10 år, och att betala dem 500 kr i månaden. Hade man gjort så som regel är, så skulle man på 5 år fått betala 1000 kr i månaden, för att sedan leva på existensminimum, därför föreslog jag 10 år istället, jag hade ju redan under nästan 2 år tid, levt under existens minimum. Till min häpnad fick jag ett krav från banken på över 418,000 kr, och det skulle vara betalt inom en månad, annars skulle dom överlämna ärendet till kronofogden. Jag viste ju att Gud aldrig hade överget mig tidigare under dom vårigheter som jag hade mött, men skulle han klara av att lösa detta? Jag skrev till banken och sa som det var, att jag har inga pengar, och kunde inte fatta att dom bar sig åt på det sättet, det var ju fullständigt meningslöst att kräva den summan av mig, och att dom inte en enda gång under dom två åren som tidigare hade gått hade hört av sig med krav på skulden. Men Gud som förmår göra långt mer än vi kan tänka eller be, löste även detta. Banken hörde av sig, och föreslog en höjning till 670 kr i månaden i 10 år, och då skulle dom vara nöjda om jag gick med på det. Jag tackade Gud, för ingen annan än han kan göra sådana under. Jag är väl en av dom få som gått i personlig konkurs, och inte fått en enda betalningsanmärkning, så blir det om man sätter sitt hopp till honom, och inte till ovissa rikedomar. Gud är verkligen en god Gud, och det finns mycket mer att berätta om hur Gud kan leda, undervisa, hjälpa och styrka, det har hänt massor under dom här 33 åren hos Honom, men det här får räcka för den här gången. Det har inte alltid varit så lätt, för då skulle jag ljuga, men allt förmår jag i honom, som giver mig kraft. 2 Kor.1:8-10 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi finge utstå i provinsen Asien och huru övermåttan svårt det blev för oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi inte skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda. Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss: ja, till honom hava vi satt vårt hopp, att han allt framgent skall frälsa oss.   Hälsningar Raymond